Våra andliga rötter

“Under många år, medan jag kopierade andra människor, försökte jag känna mig själv.
Där inifrån, kunde jag inte bestämma mig för vad jag skulle göra.
Oförmögen att se, hörde jag då mitt namn ropas.
Och jag gick ut.”

~ Rumi

Vi har förlorat något mycket viktigt i vårt moderna, västerländska samhälle. I grund och botten kan man säga att vi har förlorat kontakten med oss själva mitt i denna hektiska och minst sagt förvirrade värld.
Vi har tappat kontakten med vilka vi verkligen är. Så vi är vilsna men också fattiga. Fattigdomen jag talar om är inte materiell utan andlig.

Detta är ett resultat av en separation från vårt sanna inre, från jorden vi alla lever på och från naturens inre väsen. Vi ser inte längre jorden som levande och medveten och har därför förlorat förmågan att lyssna till och kommunicera med henne och allt som existerar i det vi kallar naturen.

När vi tappar kontakten med våra andliga rötter, gör vi som Rumi säger i sin dikt; vi försöker känna oss själva genom att kopiera andra. Resultatet är en förlorad kontakt med de vi verkligen är och det unika syfte var och en av oss har med våra liv på jorden.

Vi får alla speciella gåvor som visar oss hur vi kan bidra till världen och andra varelser. Det behöver inte vara storslagna saker, det handlar helt enkelt om att lyssna inåt och göra det som får hjärtat att sjunga, stund för stund - här och nu. För kom ihåg; livet kan bara existera just nu.

Det är fullt möjligt att vakna upp här och nu och att börja leva mer medvetet och äkta. Att äntligen kunna ge upp den falska fasaden och släppa fram ditt sanna inre. Leva på ett sätt som får hjärtat att sjunga. Då sjunger världen med dig. Och du minns att du är ett med både himmel och jord.